HUM

 

 

 

Spring. A premonition

Gloria in excelsis
and a flock of cranes
over my head, as I
cross the bridge.
Dark sands flowing.
A sigh, a soft wind
from above, almost
but not yet.
The exit wound
of the world
is bleeding.
One moment.
On the first winter's
day my feet
stray on the side
of dancing

(Warszawa, 2017)

 

*

Pass

Sky came apart, hangs flaking
over dark moldy river.
It is almost clear,
breath turning sharper,
all adds up.
Then the levee breaks
thing come forward: mud and stars,
figs, thistles, and bile.
Fishes and stones
jump upstream -
in this barren harvest
of winter. Let us stop
and listen:
something gives way.
Something roars.
Something
is sung
into being.

(Warszawa, 2017)

*

Sista december


När varen kom för sjätte gången
detta år, steg det upp
små virvlar i luften
i ett fågelrus.
De två kvinnorna
med långt grått hår,
sittandes på muren vid sjön -
Demeter och en äldre,
visare Persefone,
vände sig varmt mot varandra.
Deras himmel och min
flöt samman för en stund
och jag såg:
ingen älskar så starkt
som dessa två, och ändå kan
inte ens de göra allt bra.
Kära mor, allrakäraste dotter,
förlåt oss alla våra fel,
men mest av allt
vår likgiltighet.
Den som förädlar
och som får oss
att verka fulländade.
Hjälp oss, små
flyktiga varelser att alltid
bevara det allra finaste vi har - vår
ofullkomlighet.

(Marsaxlokk, 2017)

*

Old lead mine
Their eyes were dull,
their veins a cold descent

long

The tiny dark
where
only a child
could work
seven days a week,
except one hour
each Sunday,
reserved for Chapel.

A vein of galena
worth a thousand sparks
of love and spirit.
Roots growing upwards.
Persistently.

England, here lies your Grail
overflowing,
into underground rivers,
the lives never lived,
the tears never shed.

(Sheffield, 2018)


 

Back

Back to Index